Last Updated on 18 October, 2024 by Håkan Samuelsson

Fullmakt betyder att en person tilldelas rätten att agera åt någon annan i en rättslig fråga såsom att sluta avtal, förvalta ett privat bankkonto och liknande. En fullmakt sker generellt sett skriftligen men det är inget måste.

Fullmaktsgivare och fullmaktstagare

En fullmakt innebär med andra ord att person A (som ger fullmakten till någon) ger person B (som får fullmakten av någon) rätten att fatta beslut åt person A. I det avseendet kallas person A för huvudman och person B för ombud, alternativt och mer formellt: fullmaktsgivare respektive fullmaktstagare.

Rättslig handlingsförmåga

En person som har begränsad rättslig handlingsförmåga, på grund av exempelvis konkurs eller liknande, har rätt att ta stöd av tredje part genom att ge denne fullmakt att fatta beslut rörande den egna egendomen.

Fullmaktens gränser

Gränsen för vad en fullmakt innefattar utgörs av fullmaktstagarens och fullmaktsgivarens befogenheter, det vill säga vad som får lov att göras och när det får göras enligt fullmakten. En fullmakt kan vara begränsad att gälla ett särskilt område, exempelvis privatekonomin, husförsäljning och liknande, eller till en viss tid, ett specifikt ärende etcetera.

Falsk fullmaktsbefoghenhet

En person som uppger att hen har fullmakt för en annan person, men som saknar bevis för detta, kan bli skadeståndsskyldig gentemot tredje part (om denna anses ha handlat i god tro).

Ställningsfullmakt

Den här typen av fullmakt följer per automatik med en viss ställning inom ett företag, vilket innebär att den person med en viss befattning kan omfattas av en särskild slags fullmakt.
Ett exempel kan vara en inköpschef som generellt sett omfattas av rätten att förhandla om priser vid inköp. Inköpschefen har då fullmakt att genomföra inköp för företagets räkning, utan att för den skull behöva en skriftlig fullmakt. En ställningsfullmakt upphör att gälla den dag då personen med den specifika befattningen slutar sin anställning.

Framtidsfullmakt

Den här typen av fullmakt kan utfärdas att gälla från och med den dag då fullmaktsgivaren inte längre är förmögen att fatta beslut gällande sina egna (oftast ekonomiska) intressen. Formen Framtidsfullmakt har funnits sedan 2017 och ger fullmaktsgivarens ökade befogenheter att själv bestämma över vem/vilka som ska omfattas av fullmakten.

Anhörigbehörighet

Även anhöriga kan, med stöd av föräldrabalken (kap. 17), tillvarata en släktings intressen genom så kallad anhörigbehörighet. Detta gäller i tur och ordning make/maka, registrerad partner, sambo, barn, barnbarn, syskon (inkl. halvsyskon) och syskonbarn.
En anhörig är dock inte skyldig att ta på sig uppgiften utan har rätt att avböja, likväl som flera anhöriga kan göra gemensam sak och tillsammans företräda sin släkting. Om en anhörig avböjer går turen vidare till nästa person enligt den turordning som angivits ovan.
Ett visst mått av dokumentationsskyldighet finns i sammanhanget, men i skrivande stund finns det finns inga formella krav på hur en sådan dokumentation ska se ut.

Sammanfattning

En fullmakt är en form av handling som ger en person befogenheter att fatta beslut åt en annan person.
Om person A ger fullmakt till person B innebär det att person B får fatta beslut åt person A gällande ekonomiska frågor, i ett särskilt ärende och/eller en begränsad tidsperiod.
Person A kallas i detta avseende för huvudman, och person B kallas för ombud, alternativt fullmaktsgivare (person A) och fullmaktstagare (person B).