Last Updated on 11 July, 2025 by Rezaul
Det finns en omfattande diskussion om vem som egentligen kontrollerar världens företag, och en central aktör som ofta nämns är BlackRock och Larry Fink. Många uppfattar BlackRock som ett enda företag som kontrollerar komplex som militärindustrin, livsmedelsindustrin, olje- och energisektorn, samt nästan alla flygplan, tåg och de flesta bilar i Amerika. De sägs äga vattenbolag, sjukhus och begravningsbyråer, och i princip varje annat företag och corporation i västvärlden. Denna uppfattning om BlackRock-konspirationen är en av de mest kända, men också mest missförstådda, konspirationsteorierna idag.
BlackRocks Omfattande Ägande och Kontroll
Forskning visar att många olika märken, även de som verkar erbjuda stort val, faktiskt ägs av samma få megaföretag. Detta gäller allt från hygienprodukter som tamponger och schampo, till barnmat och mejeriprodukter. När man undersöker ägandet av dessa megakorporationer upptäcker man ofta att de är “ägda av samma skumma finansiella kabal”.
För att förstå vem som äger ett publikt bolag, som till exempel Clorox (som äger Hidden Valley Ranch dressing), måste man titta på institutionellt ägande. Dessa institutionella ägare är de “stora pojkarna” – bankerna och investeringsbolagen. Nästan undantagslöst är de tre största institutionella aktieägarna i USA:s största företag Vanguard, BlackRock och State Street. Detta mönster är konsekvent över nästan alla branscher, inklusive livsmedel och drycker, bankväsen, stora teknikföretag, oljeindustrin, grön energi, och till och med hospice, begravningsvård och kyrkogårdar.
En djupgående analys av de 100 största företagen på den amerikanska marknaden, inklusive giganter som Tesla, Pfizer och Starbucks, avslöjar att Vanguard, BlackRock och State Street tillsammans representerar över 5 biljoner dollar investerade i dessa företag. Kollektivt äger de 42,2% av alla aktier i de 100 största företagen. Om man utvidgar det till de 25 största finansinstitutionerna, kontrollerar de tillsammans 83% av aktierna.
BlackRock och Aktieägarnas Rösträtt
En aktie representerar inte bara en ägarandel i ett företag, utan också en andel av rösträtten för hur företaget drivs. Ju fler aktier man äger, desto fler röster får man. Aktieägare röstar om viktiga frågor som företagets policyer, initiativ (som hållbarhet) och, viktigast av allt, vilka som ska sitta i styrelsen. Styrelsen är de som vägleder företaget och anställer samt avskedar den högsta ledningen (CEO, CFO, COO).
Även om det ofta påpekas att BlackRock inte “äger” aktierna i bokstavlig mening, utan snarare förvaltar andra människors pengar (som pensionskonton och investeringssparkonton), är detta en avgörande detalj. När individer köper andelar i fonder som förvaltas av BlackRock (som fonder eller ETF:er), överlåter de sina rösträtter till fondförvaltarna. Detta innebär att när BlackRock, Vanguard och State Street sägs äga 42% av alla aktier i de 100 största företagen, betyder det att de kontrollerar 42% av rösträtten. Om man inkluderar deras partners kontrollerar de 83% av rösträtten.
Detta ger dem makten att kontrollera dessa företag: de väljer styrelser, bestämmer policyer och avgör hur saker ska skötas. Detta förändrar kapitalismens natur fundamentalt, eftersom företagens fiduciära plikt – deras juridiska skyldighet att agera i aktieägarnas bästa intresse – nu riktas mot dessa bankirer och fondförvaltare, inte mot den enskilda investeraren.
Larry Fink och Aladdin: Superdatorn som Styr Marknaderna
En nyckelfigur i BlackRock är dess VD, Larry Fink. Man kan inte prata om BlackRock utan att nämna “genien i flaskan”, Larry Finks superdator Aladdin. Aladdin står för “asset liability and debt and derivative investment network” och är ett av de äldsta finansiella datorsystemen och AI-systemen på planeten, med ursprung 1988.
Aladdin övervakar biljoner av affärer, tillgångar och investeringar på globala marknader, och bedömer ständigt risk. Det är det största AI-systemet som är verksamt på finansmarknaderna idag. Även om BlackRock använder Aladdin för att övervaka cirka 11 biljoner dollar av sina egna tillgångar, säljer de också Aladdin-tjänster till andra firmor sedan år 2000. Eftersom BlackRock inte offentliggör sina klientlistor, är det ingen som vet exakt hur stor del av marknaden Aladdin övervakar och förvaltar. En rapport från Financial Times från 2020 uppskattade dock att bara en tredjedel av Aladdins 240 klienter representerade ett balanserat tillgångsvärde på 21,6 biljoner dollar under förvaltning. Man kan anta att Aladdin övervakar någonstans i storleksordningen 50 till 60 biljoner dollar i tillgångar över de flesta av världens största banker, finansinstitutioner, publika företag och även regeringar.
Det är värt att notera att BlackRock också har varit involverat i statliga räddningsaktioner. 2008 bad Federal Reserve Larry Fink och Aladdin om hjälp att hantera finanskrisen. År 2020, under COVID-19-pandemin, bad Fed återigen Larry Fink och Aladdin att hjälpa till att stabilisera marknaderna. BlackRock, som säljer finansiella produkter, gav råd till regeringen om hur man skulle investera miljarder dollar i COVID-räddningspengar, vilket väcker frågor om intressekonflikter.
Larry Fink och Formandet av Företagsbeteenden
Larry Fink är välkänd för sin policy att driva marknader och företag att göra de förändringar han önskar. Under det senaste decenniet har han i hög grad drivit företag mot olika versioner av ESG (miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning) och DEI (mångfald, jämlikhet och inkludering). Han har uttalat att man måste “tvinga fram beteenden” och att BlackRock “tvingar fram beteenden” genom att använda sin röstmakt som hävstång. Detta kan påverka ersättningar och anställningar för företagsledare; om de inte följer Larry Finks bredare agenda kan de lätt bli “utsparkade ur klubben”.
BlackRock-styrelsen och “Klubben”
När man kartlägger styrelserna för dessa företag, inklusive BlackRocks egen styrelse, börjar man se mönster och kopplingar. Bland medlemmarna i BlackRocks styrelse finns framstående personer som medgrundarna Susan Wagner, Rob Kapito och Larry Fink. Här finns också Marco Antonio Slim Domit, son till Mexikos rikaste man, Carlos Slim, vilket indikerar “alla möjliga intressanta kopplingar och inflytanden och utbyte av tjänster bakom kulisserna mellan Larry Fink och BlackRock“.
Fler exempel på inflytelserika kopplingar inkluderar den tidigare VD:n för Bill and Melinda Gates Foundation som sitter i Pfizers styrelse, ett företag som tillverkade det mesta av RNA-materialet för COVID-vaccinen. Dessutom satt VD:n för CIA:s investeringsfirma, In-Q-Tel, i styrelsen, vilket antyder direkt inblandning av CIA. Både Pfizer och National Resilience Inc. har också Scott Gottlieb, tidigare chef för FDA (den myndighet som ska reglera dem), i sina styrelser.
Dessa kopplingar illustrerar hur de mäktigaste personerna i “klubben” hoppar mellan och upptar flera styrelsepositioner i olika företag och organisationer, vilket skapar ett tätt nätverk av inflytande. Dessa företags policyer, som ofta styrs av att maximera vinst, påverkar vår värld genom att forma vad vi köper, hur vi lever, våra räkningar och våra medicinska kostnader. De samlar också rikedom i toppen genom taktiker som aktieåterköp, där företag betalar ut extra pengar till sina aktieägare – de stora bankerna, investeringsbolagen och aktörerna som BlackRock, Vanguard och State Street. Detta flyttar effektivt nationens förmögenhet till dessa stora finansiella institutioner.
Bör Man Välja Bort Systemet och Alternativ
Mot bakgrund av detta system föreslår vissa en strategi för att “välja bort” det. Istället för att köpa produkter från de megaföretag som kontrolleras av den “finansiella korruptionsklubben” som BlackRock och dess partners, kan konsumenter välja familjeägda och grundarägda varumärken. Familjeägda företag är mer motiverade att tilltala konsumenten och tenderar att behålla pengar inom lokalsamhället, vilket gynnar lokala arbetare och försörjningskedjor.
En app, kallad “Buyer”, håller på att utvecklas för att hjälpa konsumenter att identifiera vilka företag som äger produkter i butiken, samt ge information om näringsinnehåll och ingredienser. Målet är att ge konsumenterna information så att de kan fatta medvetna köpbeslut och på så sätt påverka systemet. En betydande förändring i amerikanernas köpvanor, där även bara 10% mindre pengar går till dessa stora företag, skulle kunna ha en enorm inverkan.