Last Updated on 21 oktober, 2020 by Håkan Samuelsson
60/40 eller 40/60 om man så vill är en klassisk allokeringsstrategi som bygger på 60 procent aktier och 40 procent räntepapper. Målet: En stabilare avkastning över tid. Enligt David Robertson från Real Investment Advice kan det vara läge att börja ifrågasätta denna strategi.
Historiskt sett en god diversifiering
Diversifiering är något som investerare håller högt. Avkastning i sig betyder inte så mycket om det inte sätts i förhållande till den risk du tar som investerare. Grundprincipen bakom diversifiering är att bygga en portfölj med tillgångar som inte korrelerar med varandra.
Aktier och räntepapper har varit den perfekta duon. Under en större del av 1900-talet har en 60/40-portfölj gett en fin avkastning till en begränsad risk. Vi talar då om investerare som haft som strategi att ligga fullinvesterade (i aktier och räntepapper) oavsett vad som händer på börsen.
Dags att omvärdera strategin?
Tittar vi närmare på 60/40-strategin är den kanske inte så robust som den verkar vid en första anblick. Robertson citerar Chris Cole, en annan investerare. Enligt honom står 22 år mellan 1984 och 2007 för 91 procent av värdeökningen i en sådan portfölj.
Vidare hänvisar Robertson till Financial Times (FT) som pekar på Covid-19 som en vändpunkt för finansmarknaderna. Enligt FT kan de räntesänkningar som gjorts för att motverka pandemins effekt på ekonomin ha varit dödsstöten för räntepapper.
Historiskt sett har 60/40 fungerat fint eftersom strategin har gett avkastning från både aktier och räntepapper. När aktiemarknaden gått dåligt har relativt säkra räntepapper ändå gett en betydande avkastning. Så är det inte längre. FT pekar på att vi nu bara har aktierna i portföljen att tacka för avkastningen. Räntepapper har nu som enda funktion att diversifiera portföljen, vilket inte är tillräckligt.
Läs gärna mer om bästa fonderna enligt mig.
Vad är alternativen?
Det är svårt att se hur räntorna skulle komma att stiga drastiskt i närtid. Det lågränteklimat som vi nu befinner oss i är ett resultat av årtionden av fallande räntor. Så ser i varje fall ”the big picture” ut. Knappast någon förväntar sig i dagsläget en hög avkastning på räntebärande papper, t.ex. räntor i fonder, genom så kallade räntefonder.
Vi kan citera Robertson som menar att ta farväl av 60/40-stratetegin är lite som att vinka av en omtyckt atlet som ska gå i pension. Visst ska vi glädjas över legendernas historiska segrar. Men samtidigt måste vi ge plats åt nya och mer vitala talanger. De har mycket större chans att anpassa sig efter den nya tidens villkor.
Om vi krampaktigt håller oss fast vid gamla allokeringsstrategier finns det risk att det sker på bekostnad av avkastningen. Istället bör vi blicka framåt.
Vilka strategier kommer då att lyckas bäst de närmsta 100 åren eller så? Vilka är alternativen till räntepapper?
Det finns flera kandidater. Guld kan vara ett av de mer intressanta. Korrelationen mellan aktier och guld är låg. Ofta stiger guldet i pris när det blir oroligt på börsen. Även kryptovalutor har nämnts även om det i dagsläget är ett osäkert kort som inte visat sig fungera särskilt bra som hedge. På tal om hedge – en mer aktiv hedge mot marknadsvolatilitet skulle kunna vara ett alternativ till räntepapper. Till exempel genom att blanka aktier, att gå kort i marknaden.
Här kan vi tillägga att någon form av tradingstrategi mycket väl kan vara ett alternativ till en mer passiv portfölj som endast bygger på strategisk allokering mellan olika tillgångar.
Alla strategier har sina för- och nackdelar men när räntemarknaden inte längre levererar vad den tidigare gjort kanske det kan vara dags att undersöka alternativen.
