Vad är en lågkonjunktur?

En lågkonjunktur är en betydande nedgång i den ekonomiska aktiviteten som pågår i mer än ett par månader. Det är synligt inom industriproduktion, sysselsättning, realinkomst och grossisthandel. Den tekniska indikatorn för en lågkonjunktur, även kallat recession är två på varandra följande kvartaler av negativ ekonomisk tillväxt, mätt av landets bruttonationalprodukt (BNP).

Orsaker till en lågkonjunktur

Lågkonjunktur är en vanlig, men obehaglig, del av konjunkturcykeln. Enstaka kris händelser kan dock ofta utlösa uppkomsten av en lågkonjunktur. Den globala lågkonjunkturen 2009 gav stor uppmärksamhet åt de riskabla investeringsstrategier som används av stora finansinstitut, tillsammans med det finansiella systemets globala karaktär. Till följd av den vida globala lågkonjunkturen led ekonomierna i praktiskt taget hela världens utvecklade och utvecklingsländer stora ansträngningar. Många regeringspolitiska åtgärder genomfördes för att förhindra en liknande framtida finanskris som följd. Vanligtvis går en lågkonjunktur från sex till 18 månader, och räntorna faller vanligtvis under dessa månader för att stimulera ekonomin.

lågkonjunktur

Indikatorer för en lågkonjunktur

Det finns inget tillförlitligt sätt att förutsäga hur och när en lågkonjunktur kommer att inträffa. Men enligt många ekonomer finns det några allmänt accepterade förutsägare att. när de uppstår tillsammans kan det peka på en möjlig recession. Först kommer tillgångspriserna att minska. Detta inkluderar hempriser och andra finansiella tillgångar som aktier. En annan möjlig förutsägare är arbetslöshet; generellt sett kommer en tre månaders förändring av arbetslösheten och de första arbetslösa påståenden att peka på en lågkonjunktur. En inverterad avkastningskurva är också en annan prediktor. När långfristiga räntor faller under de kortfristiga (de 10-åriga kontra treåriga statsobligationerna) kommer en lågkonjunktur att ske. Omvänt kommer en positivt lutande kurva (i motsatt riktning) att signalera den inflationära tillväxten. Sedan 1970 har alla recessioner som har ägt rum i Förenta staterna fram till 2017 följt en inverterad avkastningskurva.

Bortsett från två på varandra följande kvartal av BNP-nedgången bedömer ekonomerna flera mätvärden för att avgöra huruvida en recession är överhängande eller redan äger rum. Dessa indikatorer är indelade i två kategorier: ledande indikatorer och nedslående indikatorer. Ledande indikatorer materialiseras innan en recession officiellt förklaras. Kanske är den vanligaste ledande indikatorn en sammandragning på aktiemarknaden. Nedgången i stora aktieindex, såsom Dow Jones Industrial Average (DJIA) och Standard & Poors, S&P500 index, visas ofta flera månader innan en lågkonjunktur tar form. Detta var fallet 2007 i USA, när marknaden började minska i augusti fyra månader före den officiella recessionen i december 2007. Att minska indikatorer på en lågkonjunktur inkluderar arbetslösheten. Även om den stora lågkonjunkturen började i december 2007, uppgick arbetslösheten fortfarande till full sysselsättning – en procentsats på 5 procent eller lägre – fyra månader senare. Arbetslöshetsgraden började minska i maj 2008 och återhämtade sig inte till flera månader efter det att konjunkturnedgången slutade i juni 2009.

Recession och Depression

En depression är en djup och långvarig recession. Medan inga specifika kriterier finns för att deklarera en depression, innehöll unika egenskaper i den senaste amerikanska depressionen – 1930-talets stora depression – en BNP-minskning överstigande 10 procent och en arbetslöshet som kort berörde 25 procent. Enkelt är en depression en allvarlig nedgång som varar i många år. Det har varit 33 recessioner i exv. USA sedan 1854, men det har bara varit en depression sedan dess.